Per Nilsson Snyggt - |
I början av 90-talet var etikettsböcker något som samlade damm i antikvariatens realådor. Nyproduktionen var näst intill obefintlig. Men sedan hände något. Somliga har tolkat det som att bästa sättet för den upproriska 68-generationens barn att göra revolt mot föräldrarna är att bli just det som föräldrarna revolterade emot. Då blir etikettsböcker och stilguider utmärkta verktyg. Sant eller inte, boklådorna har sedan mitten av 90-talet översvämmats av etikettsböcker och stilguider, den ena flottare än den andra. Flottast av dem allihop är kanske Per Nilssons "Snyggt - En stilguide för män". Skyddsomslaget går att spegla sig i och blir givetvis fullt av fingeravtryck om man inte har glacévantar på vid läsningen. Bilderna är bland annat hämtade från vita duken och dess eviga gentlemän, men illustratören Jonas Bergstrand har också gjort ett lysande arbete. Men - behöver världen
ännu en stilguide? Innehållsmässigt
är Per Nilssons bok intill förvillelse lik Bernhard
Roetzels "Gentlemannen" (Könemann 1999). Den senare
är dessutom mer utförlig, nästan lika elegant
och kostar bara en tredjedel av vad Nilssons bok kostar. Å andra sidan finns avsnitt som tycks
vända sig till grånad äldre herre med hur mycket
pengar som helst, till exempel de som handlar om tygkvaliteter
och skräddarsydda kostymer (Per Nilsson kan för övrigt
sin sak, han har arbetat på Götrich herrskrädderi
i Stockholm). Lika rik och stilfixerad bör man vara för
att kunna känna igen de exklusiva klockmärken som beskrivs.
Helst skall man ha tre klockor, för övrigt. En sportigare
för fritiden, en mer diskret för kvällsbruk och
fickur till fracken. Har man nått den nivån, får
man hoppas att man även kan läsa tvättetiketter
och putsa skor. "Vi män klär med fördel på oss framför våra flickvänner och fruar och diskuterar färg och form med dem. Att däremot utföra andra badrumssysslor än tandborstning och handtvätt i hennes åsyn gör henne lika orolig som om Du skulle gå med i Chippendales och RFSL samtidigt." Efter alla stilguider och etikettsböcker de senaste åren, känns Per Nilssons bord tyvärr ganska överflödig. Ämnet är så gott som uttömt och den tillför föga nytt mer än att berätta hur man beter sig på gaymiddag. Snygg är den dock. Förbaskat snygg hela vägen. Och det kan förmodligen en stilguide komma ganska långt på. R A BELLMAN |