Bryan
Magee Filosofi Från antikens naturfilosofer till dagens moderna tänkare Bonniers 1999 |
Måste matte vara så trist, undrar min dotter? Vadå, tänker jag. Själv räknade jag antalet telefonstolpar genom bilfönstret när jag var på utflykt som liten. Det låter väl kul? Vad ska man då säga om filosofi? Tyvärr fick jag inte läsa särskilt mycket filosofi under min skoltid. Men jag har en skräckupplevelse från en träff med filosofer i regi av nordiska sommaruniversitetet. Vi skulle diskutera tidsbegrepp och den ene ja här handlade det nästan uteslutande om män talaren efter den andre slängde sina abstrakta begrepp över auditoriet med samma fasansfulla kraft som i vilken actionfilm som helst. Jag hukade och förstod mycket litet. Men vad det hade med tid att göra förstod jag inte alls. Filosofi är svårt många gånger. Det är inte alltid självklart hur begreppen från en filosof hänger ihop med dem från en annan. Ändå är filosofi fantastiskt spännande! Lyssna bara på små barn och deras viktiga frågor om livet och hur saker hänger ihop. Sen händer något i barnets uppväxt. Kanske är det matteböckerna och det eviga tragglandet med samma tal i olika varianter. Filosofin kommer senare in som någon slags humanistisk variant av matten. Det vill inte riktigt ta sig, trots alla delikata problemställningar som exempelvis gentekniken skapat. Brian Magees bok är ett försök att vända på steken och locka fram det nyfikna barnet inom oss, som fortfarande finns kvar hopkrupen i ett hörn av personligheten. Tillsammans med förlaget har han plockat in rikligt med bilder och vid första anblick skapat ett aptitligt verk. Ofta blir det bilder på den aktuelle filosofen. Det är väl inte helt fel. Några enstaka gånger finns även bilder som anknyter till innehållet. En vas med målade löpare får illustrera problemet med haren som inte kunde springa ikapp sköldpaddan. Men alltför ofta är det tidstypiska bilder som får ersätta bilder som anknyter till innehållet. Kärnfulla citat slängs ut som grafiska godbitar på sidorna. Många filosofiskt bevandrade fnyser säkert inför ett verk av detta slag. Precis som tidigare var fallet med serietidningar eller försäljningen av godbitar inom klassisk musik. Om texten finns också en hel del att klaga på, när det gäller samband och utförlighet. Men som en introduktion och allmänbildning om filosofins milstolpar och som ett litet uppslagsverk fungerar boken betydligt bättre än många andra med samma intentioner. text: CHRISTER WIGERFELT |