|
Det finns olika sorters konst, alla
med sina uttrycksmedel och alla med utövare som mer eller
mindre väl lyckas i sitt uppsåt. Men alla sorters
konst visas inte på konsthallar eller blir omskrivna på
kultursidor. Man får rikta blicken mot andra platser för
att få se en annan sorts konst, en konst som funnits där
hela tiden, men inte varit synlig.
Det ett Museum för Annan Konst vill
synliggöra går inte att förstå utifrån
en enda, sammanhängande infallsvinkel. Vi vill skapa ett
museum som ska verka för en inkluderande kultur som är
öppen för olika sätt att gestalta och se. En kultur
som förmår bejaka det Andra; det olikartade, komplexa,
ambivalenta, individuella, simpla, förföriska, folkliga,
vulgära, lustfyllda, humoristiska, fula och subjektiva.
Att återförhandla denna del av verkligheten borde
vara en viktig uppgift för varje modernt museum.
En av tyngdpunkterna i museets samlingar
kommer att ligga i de anonyma och icke kommersiella objekt man
t ex kan finna på en loppmarknad och förledas tro
är utan värde, för att de inte syns. Saker
utan status blir osynliga. För att synas kräver de
en annan kontext. Att utsätta besökaren för tingens
egen kraft, utan några namnskyltar, prislappar och mytologier
som kan hjälpa åskådaren i mötet med verket,
innebär att det som återstår är tingets
inneboende kraft, den magi som berör.
Annan konst kan betyda många olika saker. Det handlar bl.a om den
vardagskonst vi inte ser som konst, ofta den konst vi lite svepande
brukar kalla "folklig konst" med däri inbegripna
särlingar och minoriteter, såväl sociala som
etniska. Som professor Oskar Moser vid Institut für Volkskunde
i Graz Österrike formulerar det: "... i allra vidaste
mening kan folkkonst avse många ting av de mest skilda
slag?"
Folklig konst. Man tänker på
hemslöjd, bonader och dalahästar. Men folklig konst
är ju inget från det förgångna. Den finns
här, i vårt eget högteknologiska marknadssamhälle
och tar sig hela tiden nya uttryck. Den moderna folkkonsten är
inte arvtagare till den klassiska stora konsten utan till tidigare
epokers brukskonst; småkonst, nyttokonst och konsthantverk;
uttryck för de "breda" folklagrens kreativitet
- en estetik med djupa rötter i den bondska allmoge som
en gång hämtade inspiration hos högreståndskonsten.
Idag är det tvärtom. Nu är det den folkliga konsten
som påverkar finkulturen och finkulturen som ständigt
revitaliseras av nya fynd från den folkliga loppmarknaden.
2003.09.11
|