Det kan väl knappast ha undgått någon att heliga Birgitta firat 700-års jubileum i nådens år 2003. Detta enda svenska helgon - hittills - har firats grundligt både i Sverige och utomlands. Hon har förövrigt begåvats med en egen webbplats i samband med jubileet, snyggt designad och proppfull av information. Ett helgon på webben.

Förutom medial uppmärksamhet har en veritabel bokflod i ämnet översköljt de svenska bokdiskarna. Och ur den floden har Alba fiskat upp ett verk, med mer än lovligt gräsligt omslag, skrivet av Sveriges senaste stjärnhistoriker - Dick Harrison.

Om medeltiden ofta anses vara ett mörkt kapitel i historien är den svenska kolsvart. Det finns inte särskilt många källor som kan skingra mörkret. I detta sammanhang blir det särskilt tydligt med tanke på att ingen riktigt vet när Birgitta föddes. Man vet att hon dog 1373 och att hennes dotter Katarina uppgett att modern då var "sjuttio eller däromkring". Med ledning av det antar man att hon föddes 1303 och således i år firar 700-års jubileum. Men något år måste man ju fira det så varför inte i år?

Dick Harrisons bok "Birgittas vägar" är väl att betrakta som en introduktion till såväl Birgitta som det medeltida Europa. Vi får följa Birgitta från barnsben, genom äktenskap, till döden i Rom och processen fram till hennes kanonisering 1391. Birgitta var genom börd och giftermål en högt uppsatt kvinna i det dåtida löst sammanfogade Sverige. Men att säga sig vara "Kristi brud och språkrör" var farligt även i den positionen. Vem kan säga att det är gud och inte djävulen som talar? Birgitta fick sina första uppenbarelser redan i barndomen men fick - det säkert kloka rådet - att tiga om dem. "Flickor som ser demoner mitt på ljusa dagen var inget bagatellartat fenomen, ej heller flickor som får himmelska uppenbarelser", som Dick Harrison kärnfullt uttrycker det. Men som tur var fastslog en kyrklig kommission att hennes visioner faktiskt var ur himlen sprungna. Och med det godkännandet i ryggen anträddes vägen mot kanonisering.

Att vår sekulariserade värld och medeltidens - av religion genomsyrade - skiljer sig kraftigt åt på alla plan framgår tydligt. Det går inte att lyfta ut en person ur sitt historiska sammanhang och skriva en biografi. Därför ägnas mycket av utrymmet åt att måla upp en historisk fond. Och som vanligt gör Dick Harrison detta med stor elegans och lätthet. I slutet av boken ges dessutom en kronologisk översikt av Europa under 1300-talet. Boken är minst sagt rikligt illustrerad vilket bidrar till att dess drygt 170 sidor snabbt är genomlästa.

2003.09.11