| Levande stad Rapport till landshövdingen i Göteborgs och Bohus län | |
1. Några tankar kring arbetslösheten och framtidens arbetsmarknad »Jag visste att jag skulle skulle börja med infrastrukturen i Bohuslän. Dels kommunikationssystemet, dels vatten och avlopp.» Det var sommaren 1950 och Per Nyström var nyutnämd landshövding i Göteborgs och Bohus län. Det är snart ett halvt sekel sedan, det var skördetid och folkhemsbyggande. De infrastruktursatsningar som då gjordes var framsynta och moderna; de visade sig lyckosamma för Tjörn, Stenungsund, Öckerö, ja för länet som helhet. Denna rapport kommer att mynna ut i ett antal rekommendationer till just infrastruktursatsningar. Men nu är det inte vägar och tung kemisk industri som framtiden kräver av oss det är satsningar i annan skala och av annan art. Kunskapssamhällets infrastruktur är mer finförgrenad. Viktigare än motorvägar är idag mötesplatser. Viktigare än industrier och massproduktion är kunskapsintensiva verksamheter. Viktigare än några få stora företag är många små. Vår rapport presenterar en rad förslag som tillsammans kan visa sig strategiskt viktiga. Tillsammans utgör dessa ett litet steg mot att omvandla Västsverige till en region där den nya informationstekniken möter kulturlivet, där social fantasi och teknisk kreativitet kan frigöras, där nya idéer uppstår och där spirande projekt kan växa sig starka. Förutsättningen för en sådan utveckling är nya mötesplatser, lättillgängliga resurscentra och gränsöverskridande nätverk.
Jobless Growth Uppfattningen att arbetslösheten kan minskas genom att återigen »få hjulen att snurra» som förr delar vi inte. Den snabba tekniska utvecklingen, fr a på informationsteknikens område, och globaliseringen av ekonomin har i grunden förändrat de gamla industrisamhällena på ett sätt som vi än så länge knappast mer än anar. Den högkonjunktur som radikalt kan minska arbetslösheten finns inte. Krisen är inte konjunkturell utan strukturell. I den uppmärksammade studien Globaliseringsfällan sammanfattar författarna Hans-Peter Martin och Harald Schumann situationen: »Utflyttningar, rationaliseringar, nedskärningar och permitteringar high tech-ekonomin knaprar bort arbetstillfällen för välfärdssamhället och entledigar konsumenterna. En ekonomisk och social jordbävning av hittills aldrig skådad omfattning står för dörren. Inom biltillverkning och dataindustri, kemi och elektronik, telekommunikation och postväsen, detaljhandel och finansväsen, ja överallt där varor eller tjänster köps och säljs fritt över alla gränser hamnar de sysselsatta i en till synes ohejdbar virvel av löneminskningar och rationaliseringar. [...] Så mycket som 40 miljoner människor i OECD-länderna söker förgäves efter arbete 1996. Från USA till Australien, från Storbritannien till Japan dunstar massornas välstånd snabbt bort i världsekonomins ledande nationer.» Vad vi ser är en »kapitalism utan arbete», en ekonomi som inte längre skapar arbetstillfällen utan producerar arbetslöshet. Jobless growth. För att spetsa till det: För Västsveriges del handlar det inte om utan när Volvo packar ihop och flyttar sin produktion från Torslanda. En av konsekvenserna av denna utveckling är naturligtvis drastiskt ökade klyftor i samhället och en social oro vars konsekvenser är omöjliga att förutse. Varnande röster höjs inte längre för 2/3-samhället utan för 1/5-samhället. Vi är snabbt på väg, menar dessa teoretiker, mot en situation där endast 20% av industriländernas befolkning finner kvalificerad sysselsättning. Vad kan man då göra?
Sakletare och dummerjönsar Dummerjöns, hjälten i H C Andersens saga, erövrade prinsessan och halva kungariket. Handlingskraftigt, målmedvetet, ambitiöst och kreativt jonglerade han med de möjligheter han hade till hands. Hans bröder gjorde som man brukar och tråkade bara ut prinsessan. Se det var ett riktigt äventyr! Den nordiska idé-entreprenörtävlingen Generator föddes som ett samarbete mellan Nordiskt ministerråd, Nordisk kulturfond och i Sverige Arbetsmarknadsdepartementet och Länsarbetsnämnden. Syftet var att försöka sätta strålkastaren på problematiken kring arbetslöshet och nya initiativ, kring nya tjänster och produkter. Tävlingen försökte fokusera idéerna, kreativiteten och talangerna. Och nu är det bevisat. Idéerna finns. Under en kort period kom 600 förslag in. Nu gäller det att ta vara på dem. Det finns en rad goda exempel i Sverige och i Norden på projekt som har lyckats. Inte minst på det lokala planet. Det är projekt som lever i högönsklig välmåga vid sidan av mediebruset och de pessimistiska tongångar som dominerar debatten. På 70-talet fanns det i både Sverige och Danmark en omfattande och aktiv musikrörelse. Under 80-talet satsade man i Sverige till skillnad från Danmark målmedvetet på kommunala replokaler, musikutbildningar, produktionsföreningar etc. Under 90-talet kom så de investerade pengarna mångdubbelt tillbaka. Sverige är en stor exportör av musik till resten av Europa. Till skillnad från Danmark. Detta är världen vänd rätt. Med utgångspunkt i kreativiteten satsas det seriöst, genomtänkt och konsekvent på idéernas egna villkor. Detta grepp kan prövas igen på andra områden. Varför inte helt enkelt stjäla de goda idéerna? Från Danmark idén med orlovsordningar (sabbatsår som bereder plats åt arbetslösa) och kaospiloter, från USA den framtidsinriktning och starta eget-attityd som är inbyggd i utbildningssystemet. Från Rennes och Rotterdam nätverksbyggena mellan privat och offentlig verksamhet som lett fram till de framgångsrika regionala utvecklingsplanerna. Från Bologna lärdomarna av försöken att med hjälp av internet fördjupa demokratin. Från projekt i Göteborg som länge och envist har jobbat mer eller mindre i det fördolda med förändringsfrågor. Som äkta pippilångstrumpska sakletare helt enkelt samla ihop de idéer vi finner längs vägen och i god svensk anda kombinera det bästa av dem. Pröva och ompröva dem i skilda sammanhang på olika platser, i olika regioner. Experimentera lite mer. Ta några chanser och riskera att göra nya erfarenheter. Det finns alltså vägar att gå för att bygga upp något nytt. Utvägar. Vad mer behöver vi? Först och främst en attitydförändring. Vi är kloka nog, duktiga nog. Låt oss göra det. Låt oss uppmärksamma en rad changemakers, förändrare. Folk som gör skillnaden. Folk som kan statuera exempel värda att följa. Kreativitet smittar som alla andra virus.
Världen vänd rätt Idéer har konsekvenser de måste genomföras för att inte bara bli luftslott och fantasteri. Samtidigt kan kravet på realism bli så övermäktigt att man i startfasen slår ihjäl varje udda idé bara för att den inte liknar alla andra eller för att den inte tycks ekonomisk lönsam i traditionell mening, lönsam från första början. Man måste ha rätt att misslyckas. För att förverkliga en god idé krävs mod, riskvillighet, vilja, pengar, samarbete, kompetens och ett system som i grund och botten stöder utveckling och nyskapelse. Det talas mycket och vackert om småföretagen som ryggraden i svenskt näringsliv, om de nya hjältarna. Långsamt håller det väl också på att komma en ekonomisk uppbackning bakom detta fagra tal. Låt oss försöka skapa förutsättningar för ett samhälle där de nya idéerna får större chanser att överleva. Världen vänd rätt. Först och främst behöver de idéer som redan existerar uppmärksammas och en allvarligt syftande dialog mellan dessa initiativ måste till stånd. Nya vägar framåt måste undersökas på allvar. Låt oss gärna halvera arbetslösheten. Men låt oss börja med att halvera modlösheten. Låt oss fördubbla experimenten och riskvilligheten. Det kan vi. Låt oss utnyttja den uppmärksamhet som entreprenörerna, hjältarna, och de arbetslösa idag åtnjuter till att på allvar diskutera välfärdsstaten och vilket samhälle vi vill vara en aktiv del av. I det sammanhanget är dummerjöns kanske ändå inte så dum. Handlingsorienterad, snabb, ambitiös och målmedveten. Det är inte de sämsta kvaliteter när man ska förverkliga de drömmar som kan påverka oss i framtiden.
Kunskapsarbetarna Ska man förverkliga drömmar måste man veta vad man gör. Ska man vända världen rätt måste man veta hur den ser ut. Men de traditionella föreställningarna och teorierna om samhället tycks passa allt sämre på det som sker idag. Det krävs nytänkande. En som tänkt nytt är den amerikanske ekonomen och tidigare arbetsmarknadsministern i Clinton-adminstrationen Robert Reich. För att bättre kunna analysera den snabba omstruktureringen av arbetsmarknaden har han föreslagit en ny indelning av de arbeten som utförs. Han urskiljer tre arbetskategorier: 1) rutinmässiga produktionstjänster, dvs repititiva arbetsuppgifter, traditionella industrijobb, produkterna som framställs måste vara konkurrenskraftiga på en global marknad; 2) persontjänster, också de enkla och repititiva, men de måste utföras av en individ för en annan, de kan alltså inte säljas på världsmarknaden; och slutligen 3) symbolanalytiska tjänster, som handlar om att hantera och handla med symboler sifferuppgifter, ord, muntliga och visuella framställningar. I likhet med de rutinmässiga produktionstjänsterna kan dessa konkurrera globalt men de är inga standardiserade varor. Till symbolanalytikerna räknar Reich: »forskare, konstruktionsingenjörer, programmerare, väg- och vattenbyggare, biotekniker, ljudtekniker, PR-folk, bankmän, jurister, byggmästare, skattekonsulter, energikonsulter, jordbrukskonsulter, vapenkonsulter, arkitektkonsulter, experter på företagsledning, specialister på organisationsutveckling, strategiska planerare, headhunters och systemanalytiker. Här finner vi också reklambyråchefer och marknadsstrateger, art directors, arkitekter, filmfotografer, filmredigerare, formgivare, bokförläggare, författare och redaktörer, journalister, musiker, TV- och filmproducenter och t o m universitetsprofessorer.» Det är dessa symbolanalytiker som utgör kunskapssamhällets kärntrupp och våra förslag till nya mötesplatser och nätverk syftar till att få till stånd ett intensivare samarbete mellan dessa skilda yrkeskategorier i regionen. Ur ett sådant samarbete tror vi att nya idéer och även nya, på världsmarknaden konkurrenskraftiga, produkter kan springa fram. Den tidigare så framgångsrika »svenska modellen» byggde emellertid på ett annat förhållande som vi vill slå vakt om: En relativt egalitär samhällsstruktur och ett brett deltagande i samhälls- och arbetsliv. En av förutsättningarna för jämlikheten var ett fungerande skol- och ubildningsväsende som, vid en internationell jämförelse, lyckade nå ut till stora delar av befolkningen. Detta i samverkan med en stark folkbildningstradition oräkneliga studiecirklar och föreläsningsaftnar är en av nycklarna till Sveriges framgångsrika och relativt lyckliga industrialisering. Den jämlika fördelningen av kunskap visade sig vara ekonomiskt lönsam. Inför de krav som kunskapssamhället ställer är vidareutbildning och kompetensutveckling av största vikt. I de projekt vi föreslår har vi lagt särskild vikt vid att detta ska vara läroprocesser med ett så brett deltagande som möjligt. Enda sättet att motverka utvecklingen mot ett 1/5-samhälle är att försöka se till att så många som möjligt kan ta del av de kunskaper som blir avgörande på morgondagens globala arbetsmarknad. Att betrakta dagens arbetslösa som en resurs handlar inte om att axla en social uppgift det är en förutsättning för att lyckas. Globaliseringen innebär förvisso hot mot välfärd och demokrati men den rymmer också stora möjligheter. Språkkunskaper (inte bara engelska!) och mångkulturell kompetens förmågan att tolka och översätta mellan skilda kulturer kommer att vara ett av de viktigaste konkurrensmedlen i framtiden. Göteborgs välstånd byggdes en gång på invandrad kompetens. Vi vill genom de projekt vi föreslår bygga vidare på den traditionen. Begreppet »symbolanalytiker» hjälper oss att bättre förstå vilka arbetsuppgifter som kommer att bli centrala i kunskapssamhället. Västsvenska NätVerket vill genom den verksamhet vi bedriver och planerar motverka att dessa arbetsuppgifter förbehålls en elit. I god svensk folkrörelsetradition vill vi verka för att de för framtiden nödvändiga kunskaperna sprids till så många som möjligt. Vi vill också dra nytta av de erfarenheter och kunskaper som invandrare och medborgare av utländskt ursprung fört med sig till regionen. Först på så sätt kan man slå vakt om jämlikheten och delaktigheten i samhället.
Mediefusionen De senaste åren har en rad anmärkningsvärda företagsfusioner i den större skalan ägt rum. Mediajätten Time-Life har slagits samman med film- och musikbolaget Warners, nyhetskolossen ABC med Disney Pictures och, kanske mest omdebatterat, japanska Sony med Hollywoods Columbia Pictures. Många tolkar dessa företagsfusioner som förebud om den gigantiska mediefusion vi har framför oss. Film, TV, fotografi, musikvideos, reklam, dataspel, ja kanske t o m utbildningssystemen allt är på väg att smälta samman till ett nytt supermedium. »Mängder om science fiction handlar», skriver journalisten Mattias Berg i sin bok Japanska tecken en reseberättelse om människans framtid, »om hur tekniken, reklamen och mediaindustrin växer ihop till något ofattbart mäktigt, en helt ny sorts organism». Det är just det vi ser hända runt omkring oss nu, fruktar Berg. Och kanske är det datorspelen som kommer att bli framtidens största medium. Datorspeltillverkaren Nintendo som lyckats etablera sina spel som alternativ till TV-tittande på japanska flygplan, hotellrum och barnsjukhus tjänade 1992 mer pengar än samtliga amerikanska filmbolag och de tre största TV-bolagen, tillsammans. En undersökning visar att fler amerikanska barn vet vem Super Mario än Musse Pigg. Det är en skön ny värld. Om Mattias Berg stundtals är pessimistisk när han blickar in i den japanska samtid som kan vara vår framtid är Nicholas Negroponte, IT-orakel och grundare av MIT:s medialab, hejdlöst optimistisk. Också han spår en förestående mediafusion TV:n kommer att reduceras till en funktion i din dator i vars centrum han ser internet: »Drivkraften till förändringar blir internet, både bokstavligen och som en modell eller symbol. Internet är intressant inte bara i egenskap av ett jättestort och övergripande globalt nätverk, utan också som ett exempel på något som har utvecklats och funnit sin form utan någon egentlig chefsdesigner, ungefär som när en flock änder behåller sin formation. Ingen är ledare och ändå hamnar bitarna på rätt plats på ett beundransvärt sätt.» Negroponte är också noga med att framhålla nätets interaktiva karaktär: Den »berätta-mer»-funktion som brukar kallas hypertext eller hypermedia, och den fantastiska potential till mänsklig kommunikation som nätet rymmer. År 2000 kommer internet att ha, uppskattar Negroponte, en miljard användare. Men om nätet ska bli något annat än tittytainment, om inte allt ska bli, med Mattias Bergs formulering, »grällt, kommersiellt och skramligt, liksom täckt av en läcker beläggning en sorts lack men alldeles ruttet inuti», ja då krävs något annat. Låt oss kalla det kultur.
Platsens poesi och world wide web Det talas idag mycket om ortens eller platsens poesi. Oavsett hur man litterärt värderar detta förnyade sökande efter en provinsiell eller lokal identitet kan det förstås som en reaktion på internationaliseringen. När den nationella identiteten osäkras sänks lätt blicken mot det regionala eller lokala. Åtminstone där borde det finnas fast mark under fötterna. Samtidigt springer allt konstnärligt skapande ur en tradition och ett sammanhang, en given kulturell, historisk, samhällelig plats. Man inordnar sig i eller gör upp med detta sammanhang men man kan aldrig göra sig oberoende av det. Internet och world wide web är som estetiskt medium ungt och oexploaterat. Som konstnärlig form befinner sig webben fortfarande ungefär där filmen var under bröderna Lumiéres dagar. Tekniken fungerar, men de konstnärliga möjligheterna är ännu outforskade. Begreppet cyberrymd förleder lätt tanken till att tro att internet skulle vara något som på ett odefinierbart sätt svävar över våra huvuden. Så är naturligtvis inte fallet. Internet är synnerligen handfast och består av kablar, ledningar, modem och datorer. Också innehållet kommer ur konkreta och materiella omständigheter. Därför kommer också den globala kultur som nu tar form på nätet att vara rotfäst i en rad skilda kulturer. I takt med att vi vänjer oss vid internet som medium »Titta, jag är i Australien!» kommer kraven på kvalitet att öka. Det är ingen tilfällighet att det mesta som finns på nätet idag kulturellt tycks anpassat till collegeungdomar i USA. Den situationen kommer emmellertid inte att bestå. Nya stilar och traditioner kommer att utvecklas, nationella, regionala särarter kommer att växa fram (på liknande sätt som, låt oss säga, skillnaden mellan europeisk och nordamerikansk film). Vill man åstadkomma något av hög kvalitet på nätet räcker det inte längre med datorkunnande och teknisk skicklighet. Man måste kunna något annat. Det är först när skickliga kulturutövare bildkonstnärer, fotografer, formgivare, poeter, musiker etc med sitt »traditionella» kunnande möter internettekniken som något verkligt nytt och bra kan uppstå. Då kan en kvalitativt högstående och internationellt konkurrenskraftigt konst se dagens ljus. En förutsättning för toppresultat är dock ett brett deltagande. Därför vill vi satsa på projekt där så många som möjligt får möta den nya tekniken; därför planerar vi bl a att till hösten starta en för alla kulturutövare öppen Medieverkstad (se nedan). Den satsning på IT och kultur som Västsvenska NätVerket har inlett har flera syften. Vi vill sprida och förmedla kultur på nätet, fylla internet med meningsfullt »innehåll» och göra den kultur som produceras i Västsverige bättre känd och tillgänglig. Vi vill vidare öka IT-användandet bland kulturutövare i Västsverige få till stånd en kritisk massa för att på så sätt öka kontakterna mellan konstnärer, författare, musiker, teaterfolk, filmare i regionen. Genom att kontakterna över yrkesgränser och konstarter intensifieras kan nya mötesplatser uppstå och nya idéer födas. Kontakter med förläggare, gallerister, producenter, curatorer etc underlättas också. Steget från idé till säljbar produkt blir kortare. Vi vill slutligen bidra till att utveckla world wide web som konstform. Genom vår goda förankring i europeiskt, svenskt och västsvenskt kulturliv har vi ambitionen att fungera som en sambandscentral, men också att inspirera till och aktivt stötta konstnärligt experimenterande på nätet.
Ett litet exempel på den kulturella infrastrukturens betydelse Sommaren 1987 flyttade Sveriges äldsta kulturtidskrift, den då 95-åriga Ord&Bild sin redaktion från Stockholm till Göteborg. Flyttningen kom att vitalisera tidskriften men också utgöra en intellektuell vitamininjektion i det västsvenska kulturlivet. Våren 1992 började Ord&Bild att som bilaga publicera den vid Collège de France i Paris utgivna kvartalstidskriften LIBER. 1992 var också året då Ord&Bild fyllde hundra år. En rad aktiviteter genomfördes, bland annat en internationell kulturtidskriftskonferens som samlade några av Europas främsta tidskrifter och deltagare från drygt 25 länder. Hösten 1994 startade Ord&Bild-seminariet. Syftet var att skapa ett offentligt forum i Göteborg för föreläsningar, debatter, uppläsningar med mera. Sedan starten har upp till tio seminarier per termin arrangerats och seminariet besökts av en rad svenska och utländska gäster; filosofer, författare, forskare från hela Europa och USA. Det är idag en av de viktiga kulturella mötesplatserna i Göteborg. Ord&Bild tog också tillsammans med Statens Kulturåd 1992 initiativet till att Tidskriftsverkstan i Väst skapades i Göteborg. Idag finns det tidskriftsverkstäder på fem platser i Sverige och som kulturpolitisk modell har dessa rönt intresse långt utanför landets gränser (O&B har t ex exporterat idén till Moskva, där en liknande verksamhet idag bedrivs). Tidskriftsverkstan har i sin tur snabbt utvecklats till en välrenommerad verksamhet i Göteborgs kulturliv; ett resurscenter vad gäller datorutrustning, programvara och kunnande. Man har varit med om att initiera och stödja nya tidskrifter, flera etablerade tidskrifter i landet har flyttat hela eller delar av sin produktion till Göteborg. Verkstan fungerar idag som en skola (en rad kurser ges) och mötesplats både för skribenter, författare, redigerare och formgivare. Man har deltagit i ett flertal internationella konferenser och arrangerat utställningar, offentliga seminarier och 1995 även en kulturtidskriftskonferens med ett 60-tal deltagare från hela Norden. Sedan hösten 1996 bedriver man även en tidskriftsbutik i centrala Göteborg. Sommaren 1996 startade Tidskriftsverkstan och Ord&Bild tillsammans Nätverkstan kultur i Väst AB som är en del av Västsvenska NätVerket. Historien om Ord&Bild och Tidskriftsverkstan i Göteborg är ett exempel på hur nätverk kan växa och utvecklas på ett sätt som ingen hade kunnat förutse för tio år sedan. Dessa erfarenheter har vi burit med oss in i Västsvenska NätVerket och vi tror att de kommande tio åren kommer att bli minst lika expansiva och kreativa.
Om prognoser, profetior och Västsveriges framtidsutsikter Det sägs ofta att vi lever i en brytningstid. Hur dramatisk den är får framtidens historiker avgöra. Men det är otvetydigt så att förutsättningarna för att göra tillförlitliga prognoser eller förutsägelser är dåliga. Extrapoleringar är ingen framkomlig väg. Hur den nära framtiden kommer att gestalta sig är ovissare än på länge. Därmed är all form av samhällsplanering vansklig. Att planera långsiktigt är svårt. Det gäller istället att skapa en beredskap för förändring, flexibilitet och förmåga att hantera oväntade situationer. Istället för att försöka förutsäga vilka framtidens yrken kommer att bli, gäller det att skapa förutsättningar som kan tillåta dessa yrken att växa fram. Det gäller inte att skapa nya yrkesutbildningar utan bygga en ny infrastruktur. Det gäller att finna en lösning på det dilemma som journalisten Per Wirtén beskriver i sin nyutgivna reportagebok från USA Hellre fattig än arbetlös?: »Triangeln och flera andra högteknologiska tillväxtområden ligger i geografiska avkrokar av USA, i likhet med Sverige som ligger i Europas periferi. Durham och Raleigh har gått från provinshålor till spjutspetsar på 25 år. Förutsättningarna finns i Sverige. Det pågår några än så länge tämligen stapplande försök med Ideon i Lund och Kista utanför Stockholm. Men varför har inte företag som Ericsson, Astra, Telia, Pharmacia eller ABB skapat ett hav av avknoppade småföretag som vill växa, och i några fall kanske också lyckas med hjälp av nya framgångsrika produkter? Det oroar mig att de enda svenska korridorerna med hög sysselsättning ligger runt samhällen som Vaggeryd, Skillingaryd och Gnosjö. Triangeln har inte lyckats tack vare låga löner och obefintliga fackföreningar, utan för att man skapat en miljö som lämpar sig för kunskapsintensiva företag: exceptionellt bra universitet, god livsmiljö, bra infrastruktur och förutseende näringspolitik. Men också för att det i USA finns en beundransvärd entreprenörsanda, en vilja att kasta loss och pröva om isen bär. Varför verkar inte den viljan vara lika stark bland välutbildade svenska tekniker, forskare, marknadsförare och administratörer?» Å ena sidan alltså forskning och högteknologi, å andra finurlighet, entreprenörer och Gnosjöanda. Hur förena detta? Hur förena framtidens kunskapsintensiva verksamheter med hög sysselsättning? Hur undvika 1/5-samhället? Hur undvika att Göteborg förvandlas till ett industriellt ruinlandskap om eller när Volvo flyttar? Till ett nytt Blackpool? Det är frågan. Per Wirtén urskiljer fyra villkor för att kunskapsintensiva företag ska slå rot och växa: exceptionellt bra universitet, god livsmiljö, bra infrastruktur och förutseende näringspolitik. I Västsverige finns ett växande universitet och teknisk högskola, båda med gott internationellt anseende, och flera nystartade mindre högskolor. Här finns en livsmiljö som rymmer stora miljö- och naturvärden. Vad gäller infrastruktur beundrade redan Grundtvig Göteborgs läge i hjärtat av Skandinavien, och vi pläderar i denna rapport för att satsningar på kunskapssamhällets infrastruktur har goda möjligheter att lyckas. Näringspolitiken då? Ja, om de idéer som t ex finns i landshövdingens rapport till regeringen »Samverkan för tillväxt i Göteborgs och Bohus län» realiseras, finns det kanske skäl att även tala om en näringspolitik som är förutseende. Men Wirtén efterlyser också entreprenörsanda. Något han från sin amerikanska utsiktspunkt tycker saknas hos de högutbildade svenskarna. Västsvenska NätVerket vill genom att starta en tvåårig »Sakletarutbildning» för arbetslösa, inspirerad av bl a Kaospilotutbildningen i Aarhus, befrämja just entreprenörsandan. Befrämja viljan att pröva om isen bär. Modet att ta egna initiativ. Förutsättningarna för att Västsverige ska lyckas ta klivet över i kunskapssamhället finns där. Riskerna är stora, men det är också möjligheterna. Goda exempel saknas inte. Så är t ex Film i Väst, mot all förmodan och mot allt konventionellt bättre vetande, på god väg att omvandla Nohabs gamla industriområde i Trollhättan som växte sig stort när Lenin en gång beställde 100 ånglok till den unga Sovjetstaten till ett centrum för europeisk filmproduktion. En tydligare symbol än detta Trollywood för Västsveriges möjlighet att ta sig ur industrisamhället och in i informationssamhället är svår att hitta. Det faktum att CNN efter moget övervägande valt att förlägga sin skandinaviska internetredaktion till just Göteborg stärker oss i vår optimism. De finns goda utvecklingsmöjligheter här.
Levande stad regional utveckling De problem Göteborg och Västsverige står inför är inte unika. Runt om i Europa har städer och industriområden ställts inför likartade och ofta värre situationer. Flera har dock kommit starkare ur kriserna. Den norske samhällsdebattören och urbanisten Erling Fossen har ägnat åtskillig tankemöda åt storstädernas och regionernas möjligheter i kunskapssamhället. I flera hundra år har världen varit indelad i nationalstater, delstater och lokala myndigheter. Idag består de avgörande politiska nivåerna av världen, regionen och grannskapet, menar Fossen. Globaliseringen av ekonomin har urholkat nationalstaternas makt, och regionerna kan inte längre förlita sig på statens politiska styrka. Hur ska, frågar han, städerna och regionerna omorganisera sig under dessa nya villkor? Det finns goda exempel. En rad europeiska industriområden som under 80-talet lyckats vända en nedåtgående trend. Man har genomfört långtgående omställningsprogram och står idag väl rustade inför kunskapssamhällets krav. Gemensamt för dessa omställningsprogram eller snuoperasjoner, som Fossens norska term lyder har varit att gränsen mellan privat och offentligt har överskridits. Arkitekterna bakom omställningarna har varit privata och offentliga. I Rennes i Bretagne skapades det det privat-offentliga partnerskapet Codespar. Under ledning av Codespar samlades först information från stadens användare in: kulturinstitutioner, akademiker, näringslivsfolk, skolor etc. Därefter utarbetades en konsensubaserad strategisk näringsplan som borgmästaren fick i uppdrag att genomföra. Barcelona genomförde i samband med olympiaden en ambitiös strategisk näringsplan; 200 institutioner och 500 enskilda individer inbjöds att vara med och utforma den. Montpellier skapade en privat-offentlig regional teknopol som man kallade Languedoc Roussillon Technopole med uppgift att vägleda alla investeringar i regionen. I Rotterdam skapade stadsfullmäktige och handelskammaren Rotor; ett samarbetsprojekt i syfte att bygga en bro mellan näringslivet och det offentliga och skapa nya idéer för vidare social utveckling i hela regionen. Gemensamt för de regioner som lyckats anpassa sig är att man lyckats få till stånd nätverk och kopplingspunkter med omvärlden. De städer som inte klarat att öppna sig förlorar både invånare och näringsliv. Ett annat gemensamt drag är att man lyckats få invånarna delaktiga. Det framhålls också av en annan regionutvecklingsteoretiker, den spanskfödde sociologen Manuel Castells. Han är en av FN:s främsta experter på städernas roll i den nya världsordningen och idag professor i stads- och regionplanering vid Berkeley-universitetet i Kalifornien. Castells har besvarat frågan hur regionerna bör anpassa sig till globaliseringen och kunskapssamhället i sex punkter. Det gäller att:
1. Skapa nya jobb på ett sådant sätt att det inte uppstår en ny underklass, fr a inte av invandrare. 2. Satsa på utbildning. Informationssamhällets arbeten kräver hög utbildning. 3. Bekämpa kriminaliteten. 4. Aktivt använda sig av design. Identitet skapas med hjälp av arkitektur och rumslig design. 5. Öppna det politiska systemet på ett sådant sätt att invånarna, frivilligorganisationer och användare känner att de är med och fattar beslut. 6. Bygga nätverk. Städerna kan inte agera ensamma. Utan nätverk ingen global framgång.
Om delaktighet, fördjupad demokrati och vanliga gräsrötter Välfärdsstatens viktigaste uppgift är att överföra resurser från de som har till dem som inte har, från rika till fattiga. Enligt gängse statsvetenskaplig visdom betyder detta att politik kan beskrivas som resursallokering. Men riktigt så enkelt är det inte. Och »resurser» är inte samma sak som, låt säga, sommaren 1950 då Per Nyström blev landshövding. Resurser är inte längre något som ligger i jorden och väntar på att utvinnas. Kunskapsresurser är idag en viktigare produktionsfaktor än naturresurser. Det är inte järnmalm som ska brytas utan slagkraftiga kompetensmiljöer som ska byggas. Och kunskap och kreativitet kan inte tvingas fram. Därför krävs en modernare och mer avancerad politik. Kanske är regionen mera lämpad än staten att bygga de kreativa miljöer som kunskapssamhället kräver. De fyra villkor för tillväxt och sysselsättning som Per Wirtén urskiljde ovan låter sig med fördel hanteras på regional nivå. Men kanske är det så att lösningen på arbetslöshetsproblemet inte är ökad tillväxt utan fördjupad demokrati? En del erfarenheter tyder på det. Sommaren 1996 hölls i Istanbul en FN-konferens om Human settlement, mänskligt boende, mänsklig bosättning. En av de intressanta tendenserna på denna konferens Habitat II som den kallades var den starka betoningen på »deltagardemokrati». Samma tendens var tydlig på UNDP:s, FN:s utvecklingsprogram, konferens »Dialogue on Citizenship and Democracy». Här urskiljdes tre centrala uppgifter: 1) att konsolidera demokratin, 2) att utöva medborgarskap i den stad man bor i, 3) att skapa ett nytt socialt kontrakt. Rapporten från konferensen slog fast att det var dags att röra sig från representativ till en deltagande demokrati som omfattar stadens alla invånare. Nyckelordet var att skapa »partnerskap». Invånarna har inte bara politiska rättigheter utan i lika hög grad sociala, kulturella och ekonomiska rättigheter. I dagens demokrati garanterar politikerna bara de politiska, medan »partnerskap»-modellerna garanterar de sociala och kulturella. Den traditionella tankegången att det måste skapas ekonomisk tillväxt för att lösa problemen, har i många av världens städer avlösts av tanken att gräsrotsaktioner kan avhjälpa fattigdomen på ett bättre och mer effektivt sätt. Översätter vi slutsatserna till västsvenska betyder det alltså att lösningen på arbetslöshetsproblematiken inte förutsätter ekonomisk tillväxt att »hjulen börjar snurra igen» men väl en fungerande demokrati. Lösningen är inte »mera pengar» utan mer demokrati.
2. Västsvenska NätVerket en presentation Västsvenska NätVerket startade i augusti 1996 som en paraplyorganisation för fyra organisationer som samtliga arbetar inom fältet IT, nya media, kultur och arbetslöshetsutbildningar. Verksamheten bedrivs i fyra centralt belägna lokaler i Göteborg på Drottninggatan, Vallgatan, Karl Johansgatan och på Pusterviksteatern. VNV har en utbildningskapacitet på drygt 80 utbildningsplatser/år och ett drygt tiotal hel- och deltidsanställda. Sammantaget har VNV ett brett och växande kontaktnät på såväl kommunal, regional som nationell nivå. Redan i maj 96, innan samarbetsorganisationen egentligen fanns, startade vi den offentliga seminarie- och föreläsningsserien Multimedia/intermedia med inbjudna föreläsare forskare, författare, publicister, konstnärer och filosofer från Sverige och Europa. Föreläsningsserien, som var en såväl innehållslig som publik framgång och går att beskåda på: http://w3.goteborg.se/kultur/tidskrifter/tids/mi/, finansierades i ett inledningskede av Framtidens Kultur och drivs nu vidare med medel från EU/LAN. De fyra organisationer som idag ingår i Västsvenska NätVerket är: Kosmedia utbildar arbetslösa grafiker och journalister på
utgivning av internettidning. Kapaciteten på utbildningen är
fn 12-14 utbildningsplatser/år och utbildningen drivs intimt kopplad
till nättidningen Alba. Tidningen vill medverka till utvecklandet av
kunskapssamhället i regionen, med speciell inriktning på att
integrera de strategiska begreppen kultur, vetenskap och samhälle.
Kosmedia strävar efter att arbeta upp ett kontaktnär med externa
intressenter. Alba producerar exempelvis en tryckt tidning och kurskatalog
inför den kommunala satsningen Kunskapslyftet. Tidningens växande
prestige skapar förutsättningar för fler tillfälliga
samarbetspartner. Se vidare på http://www.natverkstan.net/alba. Göteborgs kulturnät inriktar sin verksamhet på
att implemetera internet som en teknik för att utveckla kulturinstitutioners
informatonsverksamhet internt, externt och interaktivt. Kulturnätet
utbildar arbetslösa kulturarbetare i internettekniker, de placeras
ut och arbetar på olika kulturinstitutioner. Sedan starten i januari
1996 har Göteborgs kulturnät utbildat ett 25-tal kulturarbetare
och har idag drygt 12 utbildningsplatser/år. Projektet drivs av Göteborgs
kulturnämnd. Se vidare på http://www.goteborg.se/kultur/. Nätverkstan bedriver en internetutbildning och, i
samarbete med Pilotprojektkontoret, en projektledarutbildning för arbetslösa.
Nätverkstan driver också en internetserver särskilt inriktad
på kultur i Västsverige. Verksamheten startade i augusti 96 och
har expanderat kraftigt sedan dess. Nätverkstan har fr om juli 97 48
utbildningsplatser/år, 7 personer deltidsanställda, samt flera
externa lärare. Nätverkstan har en rad samarbetsprojekt på
gång (se nedan) och ägs av Ord&Bild och Tidskriftsverkstan.
Se vidare på http://www.natverkstan.net Pilotprojektkontoret är ett konsultkontor och utbildningsföretag
som vill gå utanför invanda yrkesgränser och utveckla kreativa
projekt. Syftet är att föra samman kultur, media och skapande
verksamhet med informationstekniken. Pilotprojektkontorets organisation,
lokaler och verksamhet är inriktad på kunskapsbildning inom områden
som kommer att behövas i en nära framtid. Arbete i projektform,
överskridande av traditionell yrkeskunskaper och nätverksbyggande
utgör några av hörnstenarna. Här kan organisationer,
företag och kursdeltagare öka sina kunskaper och frigöra
sina kreativa förmågor, lära av varandra, hitta samarbetspartners
och få hjälp att förkliga nya idéer och förnyelseprojekt.
Pilotprojektkontoret driver kunskapsutvecklande projekt inom områden
som interaktiv pedagogik, kreativ miljö, kulturevenemang och kulturekonomi.
Kontoret är ett privat aktiebolag som arbetar brett med nätverk
där såväl högskola, företag som offentliga kulturinstitutioner
ingår. Centrum och kreativ mötesplats för denna verksamhet
utgörs av vårt »kontor» en lokal med charm,
stor laborativ potential och modern informationsteknik på Drottninggatan
71. Pilotprojektkontoret har fr o m juli 97 12 utbildningsplatser/år. Nätverkstan och Pilotprojektkontoret bedriver tillsammans en framtidspilotutbildning. Utbildningen/praktiken har fokus på entreprenörsskap och kommunikation och har som mål att utveckla en projektledare/eldsjäl som skall realisera lokala projekt med stöd av IT - kommunikation. Med utgångspunkt i konkreta projekt inom utbildningen blir framtidspiloten guidad i projektarbete, kommunikation och egna initiativ. Genom att aktivt ingå i projekt skapas en learning-by-doing-process, som främjar entreprenörsandan och kreativiteten. Den röda tråden i processen är kulturen i relation till informationsteknologin och deras inflytande på framtiden. Utbildningen och projektarbetet ställer krav på engagemang och ansvar. De bildar tillsammans ett processorienterat förlopp där nyfikenheten, lusten och förmågan att tillägna sig nödvändig kunskap stimuleras att lära. Teoretiskt/praktiskt och personligt/ kommunikationsorienterat arbete är lika viktigt. Resurspersoner och föreläsare hämtas såväl internt från Västsvenska Nätverket som externt. Med erfarenheterna från denna Framtidspilotutbildning i ryggen planerar Västsvenska NätVerket att under hösten 1998 starta en tvåårig projektledarutbildning för arbetslösa (se nedan).
Pågående och snart pågående projekt Inom ramen för Västsvenska NätVerket och i den miljö som uppstått under året har en rad nya projekt sjösatts. Några av dem är: Ett västsvenskt kulturnät Ett nationellt kulturnät. www-verkstad. Kulturekonomi i nätverk. Ett virtuellt museum. Interaktiv pedagogik. Tidskriftsregister och tidskriftshistoriskt arkiv. Extern kursverksamhet.
3. Förslag till åtgärder för sysselsättning och regional utveckling Många av de förslag som läggs fram i rapporten »Samverkan för tillväxt i Göteborgs och Bohus län» en regional fond för innovations- och utevecklingskapital, stöd till kooperativ företagsamhet, möjligheten att förlänga ALU-perioden till 24 månader och mycket annat är enligt vår mening framåtsyftande. Här kan vi inte mer än ge dessa förslag vårt moraliska stöd och begränsar oss i denna rapport till fyra projektförslag som vi själva redan arbetar med respektive vill ge oss i kast med. Ett av dessa, konferensen Levande stad, hoppas vi att landshövdingen vill vara med och finansiera. En konferens på temat Levande stad från händelser
till handling under hösten 1997. Syftet är att få till
stånd ett brett och offentligt samtal om regionens utvecklingsmöjligheter
(se bilaga 1). Medieverkstad. Syftet är att bygga upp ett resurscenter för
medieprododuktion öppet för regionens kunskapsarbetare, förenings-
och kulturliv. Medieverkstaden ska stå på tre ben: Tidskriftsverkstaden,
Bildverkstaden (ett samarbetsprojekt mellan Tidskriftsverkstaden,
Svenska tecknares resp. Svenska fotografers riksförbund) samt en www-verkstad
för framställning av hemsidor till internet. Organisatorisk modell:
Tidskriftsverkstaden. Lokal: Vallgatan 21. (För ytterligare information
se s 17 ovan samt separat projektbeskrivning.) Ett västsvenskt kulturnät. En samarbetsprojekt mellan Göteborgs
Kulturnät, ADB-kontoret och Nätverkstan. Syftet är att bygga
upp regionalt kulturnät på internet samt att ev utgöra en
stödjepunkt i ett nationellt kulturnät (se s 16f och 8f ovan). Sakletare en tvåårig projektledarutbildning. En vidareutveckling
av Pilotprojekontorets och Nätverkstans pågående arbetslöshetsutbildningar.
Inspiration och idéer hämtas bl a från Kaospilotutbildningen
i Aarhus (se bilaga 2).
Avslutning Regionerna och storstäderna runt omkring i Europa befinner sig idag i en rad spänningsförhållanden. Mellan traditionellt industrisamhälle och framväxande kunskapssamhälle, mellan lokalt liv och globala utmaningar, mellan en allt sämre fungerande representativ demokrati och behovet av större delaktighet i samhällslivet, mer av »deltagardemokrati». Flera regioner har lyckats hantera dessa spänningsförhållanden genom att i samverkan arbeta fram en utvecklingsplan för den egna regionen. Någonstans i skärningsfältet mellan kultur, media och den nya informationstekniken kommer många av framtidens jobb att växa fram. Per Nyströms infrastruktursatsningar handlade om kommunikation, vatten och avlopp. Men nu har Bohuslän vatten och avlopp så det räcker. Våra förslag kanske inte så storstilade vid första anblicken men, tror vi, pekande åt rätt håll handlar om att bygga nätverk, skapa resurscentra och satsa på nytänkande och utbildning. De handlar om delaktighet och initiativkraft. Ja, ytterst om modet att ta makten över sitt eget liv. Vi har inte svar på alla frågorna. Men vi vill vara med och söka dem. Konferensen Levande stad skulle kunna bli ett forum för ett gemensamt sökande efter hållbara lösningar. Utmaningarna är stora och ibland kan det kännas övermäktigt. Samtidigt finns det stunder då man med Erik Gustaf Geijer, som på sin resa till den industriella revolutionens England bevittnade en annan dramatisk samhällsomvandling, vill utbrista: »Vilken värld av intelligens är ej här i rörelse!». Det |