| |
 |
Mark Lindquist |
| Albert
Bonniers Förlag har en utgivningsserie kallad
"Upptäck till lågt pris". I den försöker
man pusha för debutanter och andra författare som förlaget
anser vara värda en större publik. I årets utgivning
ingick t ex Astrid Trotzigs Ibland undrar
jag om jag minns rätt. Och så seattlebon Mark
Lindquists roman Bortom Nirvana.
Titeln syftar naturligtvis inte på den religiösa föreställningen
om nirvana utan på grungeikonerna med samma namn. Lindquists
bok har sålt bra i ursprungslandet, men här i Sverige
sågades den stenhårt av kritikerna. Om det haft någon
negativ inverkan på försäljningssiffrorna vet
jag inte. Men lite orättvist tycker jag nog att det är
- och lite för enkelt. Det är lätt att plocka poänger genom att raljera över alla låttitlar, över krogbesöken och den ständiga jakten på kickar i form av droger eller sex. Men vad tusan ser inte världen ut så för den här sortens män? Nog har jag träffat många som liknar huvudpersonen i Bortom Nirvana. Samma brist på djup, samma åldersångest, samma tro på att allt löser sig om jag bara träffar rätt tjej att gifta mig med Och visst lyssnar de på samma låtar som han. Ska man skriva en roman om det här blir den inte djupare. Jag fann ändå ett visst nöje i att läsa den. Värd det billiga pocketpriset var den åtminstone. Och vi är många i den här lite tragiska rocken-roll generationen som trots att medelåldern börjat slå till fortfarande undrar hur vi ska göra för att bli vuxna Så läs Bortom Nirvana i hängmattan i sommar och ta en funderare över vilka låtar som ska vara med i soundtracket till filmen om ditt liv. |
 |