Amerikanska kejsare?
Jodå, Brasilien har haft ett par under förra seklet och även i Mexiko har gjorts två mindre framgångsrika försök att upprätta kejsardöme. Och i San Francisco vårdar man ännu minnet efter Joshua A Norton I, kejsare av Amerika och beskyddare av Mexiko mellan 1859 och 1880.

The San Fransisco Bulletin beslöt den 17 september 1859 att trycka en kungörelse där den bankrutte affärsmannen Joshua A Norton förklarade sig själv kejsare av Förenta Staterna och beskyddare av Mexiko. San Fransiscos övriga tidningar hängde snabbt på det bisarra skämtet. Den självutnämnde kejsarens kungörelser och dekret publicerades i stadens press, och så kom det sig att en man som världen annars skulle ha glömt, kunde leva som en kung utan att ha en cent på fickan.
Många av uppgifterna kring kejsare Norton I går isär, och det är svårt att säga vad som är myt och vad som är verklighet. Han lär ha fötts i London 1819 och skulle i år alltså fyllt 180 år, enligt denna uppgift. Till San Francisco kom han 1849, och med sig hade han en ansenlig summa pengar. Inom några år hade han genom fastighetsspekulationer utökat sin rikedom till 250.000 dollar, en ofantlig summa vid denna tid. Men genom en olycklig investering blev han 1854 så gott som utblottad. En historia om uppgång och fall från förra seklet, av klassiskt amerikanskt snitt.
Historien kunde ha slutat här om inte Nortons samtid spelat med i hans märkliga infall. Nu blev han istället kejsare och levde som sådan i över 20 år. Den amerikanske anarkisten och science fictionförfattaren Robert Anton Wilson har i sin kultförklarade klassiker "The Illuminatus! Trilogy" och i den tillhörande skriften "Principia Discordia" lyft upp Norton till något av ett anarkismens helgon. Han var utblottad, men åt gratis på stadens bästa restauranger. Han var galen, men fick sina kungörelser publicerade i stadens stora dagstidningar. Medan samtida anarkister utstod myndigheternas förföljelse när de försökte knäcka valutamonopolet och upprätta alternativa valutor, tryckte kejsare Norton egna sedlar som cirkulerade fritt, och som parallellt med dollarn godtogs av både butiker och banker. Han lyckades till och med bli folkbokförd med titeln "kejsare" i stadens mantalslängd. En av de mest gripande berättelserna om kejsarens gärningar förtäljer hur han en gång stoppade en uppeldad mobb på väg till kineskvarteren. Genom att ställa sig i vägen och med böjd huvud recitera Fader Vår, fick han folkmassan att tystna och skamset dra sig undan.
Även om Norton själv knappast bekände sig till någon politisk ism, bar hans tankar och visioner om samhället flera drag av anarkistisk utopi. Han drömde om ett samhälle där människor inte behövde anstränga sig mer än nödvändigt, och där var och en skulle arbeta med det som tilltalade honom eller henne bäst. Ett samhälle där servitörer och diskplockare kunde hålla föreläsningar och filosofer torka bord, där vetenskapsmän och arkitekter samarbetade i uppförandet av nya storslagna byggnader, folk färdades genom luften i pedaldrivna luftballonger och posten skickades via ett effektivt underjordiskt rörsystem.
För övrigt vidtog han flera radikala åtgärder för att komma tillrätta med missförhållandena i sitt eget land. Samma år han blev kejsare avskedade han guvernör Wise i Virginia för att ha hängt John Brown. Året därpå upplöste han helt sonika Förenta Staterna och förbjöd kongressen att församla sig i Washington. Även mer lokala problem ägnade han sin uppmärksamhet. Under sina dagliga promenader inspekterade han noggrant San Fransiscos gator och torg, såg vad som behövde åtgärdas, kontrollerade att polisen utförde sitt jobb och att allt i hans stad var i sin ordning. Åt den som tog det avskyvärda ordet "Frisco" i sin mun utdömde han stränga böter.
Till San Franciscos kulturella liv bidrog Norton inte minst genom att grunda "The Modern Aires Orchestra". Hans förtjusning i nyheter yttrade sig i att alla spelade på nyuppfunna instrument. Ingen visste riktigt hur dessa skulle trakteras, så konserterna utgjordes av en ibland plågsam kakofoni. Men det spelade ingen roll, San Fransiscos invånare flockades vid spelningarna, och höll hellre för öronen än uteblev.
I drygt 20 år var kejsare Norton I av Förenta Staterna en folkkär figur på San Fransiscos gator. Han bar för det mesta en sliten blå militäruniform och en bäverskinnsmössa dekorerad med en påfågelsfjäder och en rosett, och han hade alltid både käpp och paraply. När hans uniform började bli sliten var det staden som betalade en ny.
Hans ständiga följeslagare var hundarna Lazarus och Bummer . 1863 blev Lazarus överkörd av en brandvagn, och kejsaren ordnade med statsbegravning. Tusentals människor besökte ceremonin. I jorden fick hunden dock inte vila; han blev uppstoppad. Bummer dog en naturlig död några år senare och orsakade inte lika mycket uppståndelse. Men även efter att hundarna gått bort hade Norton alltid tre parkettplatser på balkongen i stadens teatrar: en för honom själv och två till minne av hundarna. Betala behövde han aldrig.
En enda gång uppges en nitisk polisofficer ha försökt sätta stopp för kejsarteatern. Det var Armand Barbier som 1867 arresterade Norton i syfte att placera honom på anstalt. San Franciscos invånare rasade, och polischef Patrick Crowley bad Hans Majestät om ursäkt och beordrade hans frisläppande. Efter denna incident gjorde alla stadens poliser honnör när kejsaren passerade dem på gatan.
När Hennes Majestät Drottningen av Storbritanniens tilltänkta gemål, en titel kejsare Norton senare lade sig till med, den 8 januari 1880, på väg till en föreläsning föll ihop död på gatan, efterlämnade han ett två och en halvdollars guldstycke, tre dollar i silver och 1.098 235 aktier i en värdelös guldgruva. Begravningståget var tre kilometer långt och bestod av minst 10.000 människor ur alla samhällsklasser. Alla ville följa kejsaren till hans sista vila. Kistan var fullkomligt täckt av blommor.
Minnet av kejsaren har levt kvar. Han figurerar i ett antal samtida och modernare litterära verk, där det mest kända exemplet är den av Norton inspirerade kungen i Mark Twains "Huckleberry Finn". Minst två moderna seriealbum, ett med Lucky Luke och ett med Neil Gaimans Sandman, bygger också på historien om San Fransiscos kejsare. På nätet är han i högsta grad levande; en sökning ger bortåt 1.000 (!) träffar, och i Robert Anton Wilsons värld har Norton blivit en symbol för ett anarkistiskt strävande vars främsta vapen ligger i det absurda. För som Wilson låter en av sina karaktärer säga i "The Illuminatus! Trilogy":
"Alla förstår Musse Pigg. Få förstår Hermann Hesse. Nästan ingen förstår Einstein. Och ingen förstår kejsare Norton."

text: Patricia Lorenzoni
21.4.99