Vägen till Palestina
  AV DANIEL OLSSON
 

Det är svårt att skriva nutidshistoria, speciellt vid de tillfällen då de historiska skeenden man vill beskriva gör några av sina snabba lappkast. Det har författaren och palestinavännen Evert Svensson blivit varse när han nu kommer ut med sin andra upplaga av boken Vägen till Palestina. Denna gång med undertiteln Två folk och ett stycke jord.

Den första upplagan kom 1998. Då konstaterade Evert Svensson i förordet till denna starkt personliga beskrivning av konflikten, att fredsprocessen segar sig fram och att det "öppna kriget mellan palestinier/araber och Israel finns bakom hörnet". De senaste årens händelser har gett honom rätt. Fredsprocessen existerar inte. Det öppna kriget är mer eller mindre ett faktum.

Vad som gör att Evert Svenssons bok sticker ut från den uppsjö böcker som finns i ämnet, är den starka kopplingen till hans egen person och hans politiska engagemang inom arbetarrörelsen. Som mångårig riksdagsman för socialdemokraterna och aktiv inom den socialdemokratiska Broderskapsrörelsen har han följt den svenska arbetarrörelsens svängningar: från okritisk pro-israelism, till solidaritet med det palestinska folket under 1970- och 80-talen fram till dagens medlöperi för de israeliska krigshetsarna.

Vi får följa Evert Svensson från hans första besök i Israel under 1950-talet, till den övertygade palestinavännens resor till området som bland annat reseguide fram till idag. Han beskriver sin från början starkt pro-israeliska inställning, förklarad av närheten tidsmässigt till den nazistiska förintelsen och Hitlers pogromer, samt hur verkligheten och hans egna ögonvittnesskildringar fick honom att göra en totalomvändning och bli brinnande palestinavän och därmed ta ställning för den svagare parten i konflikten.

Vad som också skiljer Evert Svenssons bok från andra böcker i ämnet är den nyktra kristna utgångspunkten. Vi slipper både religiösa dogmer och de värsta avarterna av idealistisk historieskrivning, samtidigt som hans berättelse är fri från vissa vänsterorganisationers stolpaktiga analyser.

Konflikten beskrivs visserligen inledningsvis i termer av att "Abrahams barn befann sig i dödlig konflikt med varandra". En kristen terminologi och ett kristet tankesätt som också återfinns i Evert Svenssons kärnfulla sammanfattning av konflikten: "Målet måste vara ett mångreligiöst samhälle där judar, kristna och muslimer ­ alla Abrahams söner och döttrar ­ samsas på detta stycke jord. Det är helig mark för alla tre. Religionsfrihet är ett livsvillkor. Fredsprocessen måste fortsätta. Allt annat är katastrof".

Men i grund och botten handlar hans analys om kampen om materiella förutsättningar, makten över ett stycke jord som måste delas av åtminstone två folk. Den världspolitiska maktdelningen är också alltjämt närvarande.

Ett stort plus är att boken även innehåller nyckeltexter, texter som ofta talar för sig själva, såsom Säkerhetsrådets resolutioner och utdrag av Genevekonventionen. Till de negativa delarna hör de ibland lite väl faktaspäckade delarna av texten som förstör det annars välgenomarbetade historieberättandet.

2003.03.20

   
 
   
 

 
 

Bokomslag

Evert Svensson
Vägen till Palestina
Alhambra 2002


Vad som gör att Evert Svenssons bok sticker ut från den uppsjö av böcker som finns i ämnet, är den starka kopplingen till hans person och till hans politiska engagemang inom arbetarrörelsen.