|
- Det är inte jag som ska uttrycka
mig själv. Om jag hade känt det behovet hade jag blivit
konstnär istället.
Det säger Ralf Rosenberg som är en av fem Designkonsulter
som huserar tillsammans på Stigbergsliden i Göteborg.
Vi har träffat dem över en lunch för att reda
ut begreppen.
Man ska inte blanda ihop konst
och design. Visst ska en designer vara duktig på färg
och form, men det handlar om så mycket mer. Materialkännedom,
ergonomi, hantverk. En designer behöver vara duktig på
det mesta. Ett föremål designas som regel för
att användas - konst ska uttrycka någonting. En bra
designer uttrycker kunden och inte sig själv - så
ser Designkonsulterna på saken.
- Kunden ger grundförutsättningarna och sedan ska vi
göra någonting så bra som möjligt utifrån
det.
Det är Affe Johansson som säger det och han tillägger
att det nästan aldrig är så att han kan hävda
att det är han och endast han som formgivit en sak. Det
är en process i vilken kunden i högsta grad är
delaktig. Ralf fyller på med att:
- Vi har blivit duktiga analytiker med åren. Vår
uppgift är att ställa frågor. På ett sätt
kan man säga att vi frigör kundens egen kreativitet.
Och kunderna är experter på sin egen produkt. De vet
vad de ska ha den till och i vilket sammanhang. Men designern
kan komma in med en helt ny synvinkel.
- Det handlar inte bara om att komma och ge den sista snitsen.
Ibland är kunden också inne på helt fel spår.
Designkonsulternas erfarenhet av formgivning är lång
och bred. De har funnits som grupp i tjugofem år och även
om medlemmarna har skiftat under årens lopp så har
flera av dem suttit tillsammans mycket länge. De har formgivit
mängder av produkter och det är mycket troligt att
ni sett eller använt någon eller kanske flera av dem.
- Man kan nog säga att vi gör mer producentprodukter
än konsumentprodukter. Vår stryka är det som
ligger utanför trenderna. Det mesta av det vi gör ska
se okej ut om trettio år också, säger Hans Tollin,
som bland annat har formgivit IKEAs storsäljande toaborste.
Den har hittills sålt i över nio miljoner exemplar.
Och det är väl den här typen av produkter vi till
vardags tänker på som designade. Men gruppen har också
ritat om spårvagnar, formgivit ventilationsanläggningar,
truckar, inredningar till rymdkapslar, ja listan kan göras
lång och den innehåller allt från leksaker
till maskiner för verkstadsindustrin.
- Vi får de mest skiftande uppdrag. Ofta leder ett till
ett annat, därför är det viktigt att kunden blir
nöjd, påpekar Ralf.
- Men hur gör man då om kunden "tycker fel"?
frågar jag och inser direkt att det var en dum fråga
för Ralf svarar omedelbart:
- Det går inte att säga så. Det finns alltid
argument för och emot. Det dummaste vi kan säga är
att "jag tycker att det ska vara si eller så".
Vi måste förse kunden med fakta. Visa vad de har att
välja på och vad konsekvenserna av valen blir. Det
är sällan det handlar om tycke och smak.
Visst händer det att det blir sådana diskussioner.
Alla fnissar när Affe berättar om hur någon bad
sin fru om råd "för hon var så duktig på
färger". Eller när tjejerna i receptionen kallas
in för att tycka om färgval.
- Alla färger signalerar någonting. Och vi ska tala
om för kunden vad de ger för intryck med olika val.
Jag gjorde verkstadsprodukter åt ett företag och de
ville att all metall skulle vara orangelackad i en skarpt lysande
färg. Det kändes sjuttiotal och smutsig verkstad och
passade inte alls till de här elektroniska precisionsredskapen,
berättar Irene.
Alla runt bordet håller med om att det ska synas på
en grej att den är bra. Man kan kanske tycka att det inte
ska spela så stor roll när det gäller sådana
här saker, men även maskiner ska säljas, och det
sker ofta på mässor där köparna går
runt och tittar på mängder av liknande produkter.
Och när Irene hade förklarat att alla andra just nu
höll sig till grått och rostfritt och att den orangea
färgen kändes gammaldags backade beställaren.
Det ska synas att det är en ny produkt man säljer även
om den ibland ska följa en linje som företaget valt
som sin identitet.
Alla är ändå eniga om att designmedvetandet har
höjts på senare år. Design har blivit ett konkurrensmedel.
Bilar är ett bra exempel på det. Numer är det
som finns under skalet ofta väldigt likvärdigt och
då är det den som lyckas ge innehållet den mest
tilltalande förpackningen som vinner kunderna. Designen
blir också ett argument att höja priset.
Men kunnandet en designer säljer ska naturligtvis också
sträcka sig vidare än att bara ge den sista snitsen
åt en sak. Det handlar om materialkännedom, ergonomi
och annat viktigt. Det spelar ingen roll om produkten är
hur snygg som helst om den inte går att använda.
- Titta bara på alla oanvändbara köksprylar som
finns
- Vi bygger modeller och provar ofta själva. Vissa saker
kan man inte läsa ut av en tredimensionell modell i datorn.
Det kanske teoretiskt finns plats att dra en spak bakåt,
men vinkeln kanske blir helt omöjlig eller i alla fall obekväm.
Men köksprylarna för oss också tillbaka till
det diskussionen började i. Mycket av det vi tänker
på när vi hör ordet design är egentligen
konst. Den oanvändbara apelsinpressen som Philip Starck
formgivit är ett bra exempel på det. Den köper
man inte för att pressa apelsiner med. Den ska stå
i en hylla.
-Jonas Bohlins stol är också sådan. Den är
inte en stol. Det är en stol-ikon, hävdar Affe.
Riktigt bra design en kombination av bägge sakerna enas
vi slutligen om. Snyggt OCH användbart.
Text: SIRI REUTERSTRAND
00.03.15
|