Design är inte konst
 
 

- Det är inte jag som ska uttrycka mig själv. Om jag hade känt det behovet hade jag blivit konstnär istället.
Det säger Ralf Rosenberg som är en av fem Designkonsulter som huserar tillsammans på Stigbergsliden i Göteborg. Vi har träffat dem över en lunch för att reda ut begreppen.


Man ska inte blanda ihop konst och design. Visst ska en designer vara duktig på färg och form, men det handlar om så mycket mer. Materialkännedom, ergonomi, hantverk. En designer behöver vara duktig på det mesta. Ett föremål designas som regel för att användas - konst ska uttrycka någonting. En bra designer uttrycker kunden och inte sig själv - så ser Designkonsulterna på saken.
- Kunden ger grundförutsättningarna och sedan ska vi göra någonting så bra som möjligt utifrån det.

Det är Affe Johansson som säger det och han tillägger att det nästan aldrig är så att han kan hävda att det är han och endast han som formgivit en sak. Det är en process i vilken kunden i högsta grad är delaktig. Ralf fyller på med att:
- Vi har blivit duktiga analytiker med åren. Vår uppgift är att ställa frågor. På ett sätt kan man säga att vi frigör kundens egen kreativitet.
Och kunderna är experter på sin egen produkt. De vet vad de ska ha den till och i vilket sammanhang. Men designern kan komma in med en helt ny synvinkel.

- Det handlar inte bara om att komma och ge den sista snitsen. Ibland är kunden också inne på helt fel spår.
Designkonsulternas erfarenhet av formgivning är lång och bred. De har funnits som grupp i tjugofem år och även om medlemmarna har skiftat under årens lopp så har flera av dem suttit tillsammans mycket länge. De har formgivit mängder av produkter och det är mycket troligt att ni sett eller använt någon eller kanske flera av dem.

- Man kan nog säga att vi gör mer producentprodukter än konsumentprodukter. Vår stryka är det som ligger utanför trenderna. Det mesta av det vi gör ska se okej ut om trettio år också, säger Hans Tollin, som bland annat har formgivit IKEAs storsäljande toaborste. Den har hittills sålt i över nio miljoner exemplar. Och det är väl den här typen av produkter vi till vardags tänker på som designade. Men gruppen har också ritat om spårvagnar, formgivit ventilationsanläggningar, truckar, inredningar till rymdkapslar, ja ­ listan kan göras lång och den innehåller allt från leksaker till maskiner för verkstadsindustrin.

- Vi får de mest skiftande uppdrag. Ofta leder ett till ett annat, därför är det viktigt att kunden blir nöjd, påpekar Ralf.
- Men hur gör man då om kunden "tycker fel"? frågar jag och inser direkt att det var en dum fråga för Ralf svarar omedelbart:
- Det går inte att säga så. Det finns alltid argument för och emot. Det dummaste vi kan säga är att "jag tycker att det ska vara si eller så". Vi måste förse kunden med fakta. Visa vad de har att välja på och vad konsekvenserna av valen blir. Det är sällan det handlar om tycke och smak.

Visst händer det att det blir sådana diskussioner. Alla fnissar när Affe berättar om hur någon bad sin fru om råd "för hon var så duktig på färger". Eller när tjejerna i receptionen kallas in för att tycka om färgval.
- Alla färger signalerar någonting. Och vi ska tala om för kunden vad de ger för intryck med olika val. Jag gjorde verkstadsprodukter åt ett företag och de ville att all metall skulle vara orangelackad i en skarpt lysande färg. Det kändes sjuttiotal och smutsig verkstad och passade inte alls till de här elektroniska precisionsredskapen, berättar Irene.

Alla runt bordet håller med om att det ska synas på en grej att den är bra. Man kan kanske tycka att det inte ska spela så stor roll när det gäller sådana här saker, men även maskiner ska säljas, och det sker ofta på mässor där köparna går runt och tittar på mängder av liknande produkter. Och när Irene hade förklarat att alla andra just nu höll sig till grått och rostfritt och att den orangea färgen kändes gammaldags backade beställaren. Det ska synas att det är en ny produkt man säljer även om den ibland ska följa en linje som företaget valt som sin identitet.

Alla är ändå eniga om att designmedvetandet har höjts på senare år. Design har blivit ett konkurrensmedel. Bilar är ett bra exempel på det. Numer är det som finns under skalet ofta väldigt likvärdigt och då är det den som lyckas ge innehållet den mest tilltalande förpackningen som vinner kunderna. Designen blir också ett argument att höja priset.
Men kunnandet en designer säljer ska naturligtvis också sträcka sig vidare än att bara ge den sista snitsen åt en sak. Det handlar om materialkännedom, ergonomi och annat viktigt. Det spelar ingen roll om produkten är hur snygg som helst om den inte går att använda.

- Titta bara på alla oanvändbara köksprylar som finns
- Vi bygger modeller och provar ofta själva. Vissa saker kan man inte läsa ut av en tredimensionell modell i datorn. Det kanske teoretiskt finns plats att dra en spak bakåt, men vinkeln kanske blir helt omöjlig eller i alla fall obekväm.
Men köksprylarna för oss också tillbaka till det diskussionen började i. Mycket av det vi tänker på när vi hör ordet design är egentligen konst. Den oanvändbara apelsinpressen som Philip Starck formgivit är ett bra exempel på det. Den köper man inte för att pressa apelsiner med. Den ska stå i en hylla.
-Jonas Bohlins stol är också sådan. Den är inte en stol. Det är en stol-ikon, hävdar Affe.

Riktigt bra design en kombination av bägge sakerna enas vi slutligen om. Snyggt OCH användbart.

Text: SIRI REUTERSTRAND
00.03.15