[160411] 
Maria vill bort, att livet ska vara något mer och söker utvägar i en ansträngd och rämnande tillvaro. För detta kan väl inte vara allt?
Det är 1970-tal i Sverige och Maria lever ett stilla familjeliv med sin man och sina två barn. Hon går ner till halvtid på sitt jobb för hon vill få tid till något annat. I ett försök att finna ett eget rum fritt från familjekrav samt även nå en slags frigörelse börjar hon studera konstvetenskap. Maken Anders visar inte mycket förståelse när Maria försöker införliva studiedrömmarna.
Vem är egentligen Maria? Hon vet inte själv och söker sig fram, men tycks inte hitta några utvägar som leder henne framåt. Konstvetenskapen införlivar inte de förväntningar hon har och hennes missnöje blir allt starkare samtidigt som tillvaron blir alltmer ansträngd.
”Boken uppslagen, vilande mot knäna… Det var detta jag ville. Sjunka in i bilderna, texterna, tankarna. Försöka förstå. Ändå såg jag inte texten. Den upplöstes, försvann, jag fick börja om.
Hela tiden det där andra. Som ville dra mig undan, bort… Som sa att det inte var någon idé. Att ävlas. Självömkan, skulle mamma säga. Estrid också?”
Hon känner sig alltmer som en främling i sin egen familj och får svårt att acceptera hushållssysslorna. Alkohol används för att jämna ut de vassa trubbigheter Maria upplever i sin omgivning och inte minst i sig själv. Man kan riktigt känna hennes avstängdhet genom det skickliga språkbruk som Kristina Sandberg har.
Ta itu publicerades första gången 2003 och blev Kristina Sandbergs genombrottsroman. Tematiken att skildra kvinnor under 1900-talet är sedan något hon har fortsatt med och har sedan dess bland annat skrivit den prisbelönta trilogin om hemmafrun Maj. Det finns tydliga paralleller mellan dessa romaner rent stilistiskt likväl som tematiskt. Både Maj och Maria är tidsmarkörer av sin tid. Tidens frågor och utmaningar ramas in genom karaktärernas inre monologer samt de trovärdiga dialoger som förekommer.
Ta itu är en viktig bok som tar upp en bit av vår historia som ofta glöms bort. Att läsa Kristina Sandbergs böcker ökar min förståelse för tidigare generationers kvinnor och det är lätt att höra kören från släktens kvinnor i de karaktärer Kristina Sandberg målar fram i sina olika romaner och inte minst i Ta itu.
Trots att romanen utspelas på 1970-talet är igenkänningsfaktorn stor. Som läsare blir jag varse om hur sakta utvecklingen faktiskt går i jämställdhetsfrågorna. Idag sköts hushållet fortfarande i huvudsak av kvinnor och kravbilden är väldigt hög. Man ska laga hälsosam mat från grunden, närvara som förälder, ha ett fint och städat hem, träna regelbundet, vara en god hustru, vara social med många vänner, vara självförverkligande samt göra karriär etcetera.
Kristina Sandberg gestaltar de vaga, subtila skiftningarna i Marias medvetande med en sådan exakthet. Som läsare följer man med i varenda nyans av Marias sinnestillstånd. Skildringen är trovärdig och berör. Med stilistisk konsekvens och egensinnigt språk utmärker sig Kristina Sandberg från många andra författare.
Maria stannar kvar och lever vidare hos mig som läsare, kommenterar vardagens sysslor och ställer sig i relation till mig som kvinna i hur jag hanterar min vardag och mitt moderskap. Maria lämnar helt enkelt inte läsaren ifred och blir till en medsyster i vardagens olika skeenden.
